Komplimanger...
...är något vi använder alldeles för sällan!
Tänk på de gånger då du fått höra några fina ord, från en väntad eller helt oväntad person. Det är sådant som gör en himla glad. Det brukar åtminstone jag bli av komplimanger...
Jag tänker berätta om två tillfällen då jag fått komplimanger under den senaste tiden. Det var faktiskt helt oväntade sådana. Det ena var då jag var hemma hos en kompis kompisar. En tjej (som jag faktiskt inte känner speciellt bra alls) kläcker glatt ur sig: "Du kommer nog att bli en av världens bästa lärare Erika! Då du är färdig och har fått jobb och jag fått barn... då får du berätta för mig på vilken skola du jobbar. För jag skulle gärna se att mina barn har dig som lärare." Så himla härligt att höra sådana spontana komplimanger. Det värmer! =)
Jag ringde till min 84-åriga mormor (som för övrigt är världens bästa) efter att jag haft min förra tenta. Jag försökte förklara för mormor att det var som ett prov, då man sitter och skriver i flera timmar (i det här fallet var det fyra som gällde). Mormors svar blev: "Men det är väl ingen konst!" Jag blev ganska förvånad över reaktionen kan jag meddela... Men därefter säger hon: "Men för dig är det ju inget som är speciellt svårt Erika. Du är ju så himla duktig. Jag tänkte på det häromdagen... Att Erika, hon kan nog allt hon. Du kan ju sy, både för hand och på maskin, du kan laga mat och ta hand om dig själv." Det är sådana ord som man mår gott av att höra. Det fick mig att glömma tentan i alla fall. Min mormor är en av de ärligaste personerna jag vet, vilket kan vara både positivt och negativt... Men i det här fallet var det ju verkligen hur fint som helst!
Så det jag vill ha sagt med det här inlägget är att det är viktigt att säga vad man tycker och att några små ord kan betyda så himla mycket. Att säga till andra människor att man tycker om de, att man älskar de eller att man tycker att de är underbara, fina, mysiga, goa eller vad det nu kan vara är något som man bör göra oftare.
Komplimangera mera... ;)
Tänk på de gånger då du fått höra några fina ord, från en väntad eller helt oväntad person. Det är sådant som gör en himla glad. Det brukar åtminstone jag bli av komplimanger...
Jag tänker berätta om två tillfällen då jag fått komplimanger under den senaste tiden. Det var faktiskt helt oväntade sådana. Det ena var då jag var hemma hos en kompis kompisar. En tjej (som jag faktiskt inte känner speciellt bra alls) kläcker glatt ur sig: "Du kommer nog att bli en av världens bästa lärare Erika! Då du är färdig och har fått jobb och jag fått barn... då får du berätta för mig på vilken skola du jobbar. För jag skulle gärna se att mina barn har dig som lärare." Så himla härligt att höra sådana spontana komplimanger. Det värmer! =)
Jag ringde till min 84-åriga mormor (som för övrigt är världens bästa) efter att jag haft min förra tenta. Jag försökte förklara för mormor att det var som ett prov, då man sitter och skriver i flera timmar (i det här fallet var det fyra som gällde). Mormors svar blev: "Men det är väl ingen konst!" Jag blev ganska förvånad över reaktionen kan jag meddela... Men därefter säger hon: "Men för dig är det ju inget som är speciellt svårt Erika. Du är ju så himla duktig. Jag tänkte på det häromdagen... Att Erika, hon kan nog allt hon. Du kan ju sy, både för hand och på maskin, du kan laga mat och ta hand om dig själv." Det är sådana ord som man mår gott av att höra. Det fick mig att glömma tentan i alla fall. Min mormor är en av de ärligaste personerna jag vet, vilket kan vara både positivt och negativt... Men i det här fallet var det ju verkligen hur fint som helst!
Så det jag vill ha sagt med det här inlägget är att det är viktigt att säga vad man tycker och att några små ord kan betyda så himla mycket. Att säga till andra människor att man tycker om de, att man älskar de eller att man tycker att de är underbara, fina, mysiga, goa eller vad det nu kan vara är något som man bör göra oftare.
Komplimangera mera... ;)
