Nu är det fem dagar tills jag får träffa Ola... Dagen närmar sig med skräckblandad förtjusning. Knepigt! Det ska ju bli heeelt underbart att han kommer hem. Jag längtar sjukt mycket efter att få vara tillsammans igen! =) Men... Det är konstigt att det här snart är förbi, det som jag gruvade mig så mycket för och tyckte var så jobbigt. Då börjar liksom en ny episod av mitt liv. Det kommer att ske stora förändringar, vilket känns spännande. Men det är den här ovissheten som gör att det känns lite tungt. Jag försöker intala mig att det löser sig (för det gör det ju alltid!) men det ligger ju och gror i bakhuvudet ändå.
Examensarbetet då? Ja, det går verkligen framåt! I fredags var vi på möte med vår handledare. Det gick jättebra och det kändes toppen! Hon hade lite åsikter om vad som skulle skrivas var osv. Däremot uttryckte hon sig om att vi typ är färdiga och att vi jobbat på jättebra! Kul att höra! =)
Det var en gång två författare... forskare... lärarstudenter... =)
Just nu har jag och Sanna en liten paus i vårt arbete. I torsdags vid lunch skickade vi in ett utkast av arbetet till vår handledare. Hon ska läsa det i helgen och sen ska vi träffa henne och gå igenom vår text på måndag. Det ska bli spännande att höra vad hon har att säga om det. Tycker hon att vi gjort ett bra jobb och att vi är på rätt spår så har vi kommit riktigt långt med vårt arbete, annars kommer vi nog ha en hel del att göra... Vi inväntar domen, men tills dess kan vi fortsätta att vara glada över det vi hittills har gjort. Kanske annorlunda miner på måndag eftermiddag.
Kommer vara en alldeles speciell dag för mig! Som vanligt har jag ju namnsdag (Erika)... Men det brukar jag ju knappt själv komma ihåg. Och min farmor fyller förstås år precis som vanligt, vilket jag faktiskt brukar komma ihåg! Men det som är alldeles speciellt med den här dagen det här året, är att jag kommer befinna mig i Universitetsaulan vid Uppsala Universitet, lyssna på ett tal och ta emot ett examensdiplom - Jag får en bekräftelse på att jag är lärare, på riktigt!!! =)
Anledningen till att jag skriver det här nu är att jag är så glad över detta, eftersom det är först idag som den här informationen gått ut. Tidigare har det inte varit någon examensceremoni planerad, eftersom det är någon i kullen som tar examen som ska ta tag i det. När det börjar närma sig är det alltid någon aktiv person som tycker att det är kul att ordna det som tar tag i det! Och det är ju helt underbart att det finns sådana människor! =)
Då kommer jag och Sanna stå där - nöjda över vår höst tillsammans, nöjda över en bra praktik tillsammans, nöjda över vårt arbete som kommer att bli kanonbra (på god väg redan) och nöjda över att vi ventilerat arbetet en vecka innan! =)
...För övrigt är det bara 17 dagar kvar tills jag får krypa in i Olas famn... =)
(observera att jag avslutat varje stycke med en glad gubbe, utan att tänka på det...
Kan bara betyda en sak: att jag är glad just nu!)
Då man vaknar, kollar ut genom fönstret och ser stora fina snöflingor singla ner får man en härlig känsla i kroppen. Undrar om det sitter kvar sedan man var liten? Tyvärr vill man inte titta ner på marken då det snöar här i Uppsala, så det gäller att kolla rakt ut genom fönstret, så man slipper se det blöta ruggiga vädret som det egengligen är... Hmm... Bara det blir lite kyligare ute, så blir det toppen om det snöar lite mer! =)
Två och en halv dag har två tappra lärarstudenter suttit framför en surrande datorskärm och skrivit, funderat, hamnat under ytan och kravlat oss upp igen. Vi är så stolta över det vi gjort så här långt! Och jag är så glad att jag får skriva det här arbetet med Sanna! Det hade inte kunnat bli ett bättre team! =) Nu väntar vi med spänning på vad vår handledare ska säga om det vi skrivit så här långt...
Om 22 dagar får jag träffa min kära pojkvän igen... =) Blir alldeles sprallig då jag tänker på det... Det är bra att ha något sådant att se fram emot, för då har jag pli på mig då det gäller examensarbetet. Vill ju inte ha allt kvar då heller... Då vill jag prioritera annat. =)
I helgen får Uppsala finbesök från norr, så då är det läge att vara ledig! =) Tyvärr är finbesöket försenat pga. nåt bombhot i Östersund... Så hon har fått åka buss till Ljusdal, där hon nu sitter fast eftersom det inte finns nåt tåg hon kan åka vidare med. Så himla typiskt! Men den som väntar på nåt gott... =)
