Det var ju en sak till...
...som hände lördagen den 27 juni 2009. Jag och min sambo gjorde nåt av det största jag någonsin gjort - vi förlovade oss! Men jag har sparat att skriva det här eftersom vi ville hålla det hemligt tills vi kom upp till Jämtland och träffade föräldrar och svärföräldrar. =) Vi ville se reaktionerna istället för att bara höra de genom en telefonlur. Och eftersom vi även vet hur fort ljudet på djungeltrumman sprider sig är det inte många som vetat något innan våra päron. Det har varit himla kul att höra reaktioner från både familjemedlemmar och vänner.
Men ni undrar förstås var, när och hur själva förlovningen skedde också, eller hur? Jag har ju redan berättat att vi var på spa och myste riktigt ordentligt och att vi senare på kvällen var ut och åt en riktigt god middag, men vad hände däremellan???
Vi var hemma i vårt lilla kärleksnäste och hade dukat upp med champagne, färsk ananas och lite annat småplock. Tända ljus och en mysig stämning spred sig i rummet. Det var ett helt fantastiskt ögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Eftersom de flesta av er som läser här vet att jag är en äkta känslomänniska, så kan ni ju ana hur det blev då Ola satte ringen på mitt finger. Jag såg varken min hand, ringen, champangen eller min nyblivna fästman... Det var alldeles för mycket tårar däremellan. Men det var förstås tårar av lycka! Då jag lugnat ner mig kunde även jag trä ringen på Olas finger. Därefter njöt vi av det känslostorm som blåste genom lägenheten och vi studsade runt på rosa moln medan vi skålade i champagne.
