erikao

Då jag var och handlade efter jobbet idag, bestämde jag mig för att jag skulle överraska min stora kärlek med en bukett med blommor. Jag köpte tio stycken, ska jag kalla det "laxfärgade" (?) rosor och två lotter. Jag kom hem och tänkte sätta blommorna i en vas och fixa iordning lite... Men jag hann inte mer än lägga upp buketten på diskbänken då jag hör hur nyckeln sätts i dörren och Ola kommer in. Jag skyndar mig ut i hallen för att möta honom i dörren. Tro det eller ej, men då möts jag av världens finaste karl som håller en bukett framför sig: "Här älskling, till dig!" Jag blev helt paff... Vad händer? Var det här på riktigt? Nästan ironiskt... Jag kramade om honom lääänge. Sedan gick jag in i köket, tog med mig buketten med rosor, gick tillbaka med ett stort leende... "Här älskling, till dig..." =) Sen stod vi i hallen och skrattade och kramades. En liten tår av lycka bjöd jag på... Det här var ju lite småkomiskt.

Hur ofta brukar vi köpa blommor till varanda? Händer väldigt sällan... Hur stora är oddsen för att vi ska köpa blommor till varandra samma dag? Små... En tisdag dessutom. Ett tecken på att vi tänker lika? Det känns i alla fall som vardagslyx att ha två fina buketter i vardagsrummet. En bukett med rosor och en med tulpaner. =)

Vi har en hel del att tänka på nu, både då det gäller jobb, bebis, flytt och annat så vi ville nog båda visa uppskattning över hur mycket den andra betyder. Jag är en något stressad, men oerhört lycklig tjej! =)

Tack snälla ni för alla fina kommentarer som jag fick på förra inlägget! Ni är underbara!

Idag har vi hälsat på vår lilla guldklimp. Den största upplevelsen i mitt liv!

Innan kändes det både spännande och oerhört nervöst. Jag blev upphämtad av Ola på jobbet och sen åkte vi iväg till sjukhuset. Både Ola och jag var pirriga... Vad skulle vi få vara med om? Då vi hittar rätt på sjukhuset, sätter vi oss ner i ett väntrum. En liten stund senare blir vi uppropade och får gå in och sätta oss i ett rum. Barnmorskan frågar oss hur vi mår och berättar hur undersökningen kommer att gå till. Jag får lägga mig på en säng med en bildskärm framför mig. Ola sitter på en stol bredvid mig. Sen är det precis så som man sett att det går till. En stor kall klick på magen innan barnmorskan kör runt med en apparat på magen. =)

Först ser vi inte mycket. Allt går runt runt... Sen dyker det upp något som ser ut som ett huvud... och en liten kropp. Då kan ni som känner mig tänka er att tårarna dök upp i mina gröna ögon. Men tanken slog mig direkt: "Nu gäller det att bita ihop. Annars kommer jag ju inte se någonting alls." Så tro det eller ej, men jag torkade bort tårarna och klarade mig hyfsat. =) Sen blev det bara häftigare och häftigare...

En liten varelse upperbarade sig. Vi som inte trodde vi skulle förstå vad någonting var... Men vi såg ju detaljer som att den lilla godingen öppnade och stängde munnen, sög på tummen, sprattlade med benen och viftade med händerna. Allt såg bra ut. Hjärtat slog som bara den och det visade sig att det var en riktigt livlig krabat. Så kul!

Det här är en av de viktigaste händelserna i mitt liv!
Bjuder på två bilder av miraklet.