Vår skatt!
Idag har vi hälsat på vår lilla guldklimp. Den största upplevelsen i mitt liv!
Innan kändes det både spännande och oerhört nervöst. Jag blev upphämtad av Ola på jobbet och sen åkte vi iväg till sjukhuset. Både Ola och jag var pirriga... Vad skulle vi få vara med om? Då vi hittar rätt på sjukhuset, sätter vi oss ner i ett väntrum. En liten stund senare blir vi uppropade och får gå in och sätta oss i ett rum. Barnmorskan frågar oss hur vi mår och berättar hur undersökningen kommer att gå till. Jag får lägga mig på en säng med en bildskärm framför mig. Ola sitter på en stol bredvid mig. Sen är det precis så som man sett att det går till. En stor kall klick på magen innan barnmorskan kör runt med en apparat på magen. =)
Först ser vi inte mycket. Allt går runt runt... Sen dyker det upp något som ser ut som ett huvud... och en liten kropp. Då kan ni som känner mig tänka er att tårarna dök upp i mina gröna ögon. Men tanken slog mig direkt: "Nu gäller det att bita ihop. Annars kommer jag ju inte se någonting alls." Så tro det eller ej, men jag torkade bort tårarna och klarade mig hyfsat. =) Sen blev det bara häftigare och häftigare...
En liten varelse upperbarade sig. Vi som inte trodde vi skulle förstå vad någonting var... Men vi såg ju detaljer som att den lilla godingen öppnade och stängde munnen, sög på tummen, sprattlade med benen och viftade med händerna. Allt såg bra ut. Hjärtat slog som bara den och det visade sig att det var en riktigt livlig krabat. Så kul!
Det här är en av de viktigaste händelserna i mitt liv!
Bjuder på två bilder av miraklet.
Innan kändes det både spännande och oerhört nervöst. Jag blev upphämtad av Ola på jobbet och sen åkte vi iväg till sjukhuset. Både Ola och jag var pirriga... Vad skulle vi få vara med om? Då vi hittar rätt på sjukhuset, sätter vi oss ner i ett väntrum. En liten stund senare blir vi uppropade och får gå in och sätta oss i ett rum. Barnmorskan frågar oss hur vi mår och berättar hur undersökningen kommer att gå till. Jag får lägga mig på en säng med en bildskärm framför mig. Ola sitter på en stol bredvid mig. Sen är det precis så som man sett att det går till. En stor kall klick på magen innan barnmorskan kör runt med en apparat på magen. =)
Först ser vi inte mycket. Allt går runt runt... Sen dyker det upp något som ser ut som ett huvud... och en liten kropp. Då kan ni som känner mig tänka er att tårarna dök upp i mina gröna ögon. Men tanken slog mig direkt: "Nu gäller det att bita ihop. Annars kommer jag ju inte se någonting alls." Så tro det eller ej, men jag torkade bort tårarna och klarade mig hyfsat. =) Sen blev det bara häftigare och häftigare...
En liten varelse upperbarade sig. Vi som inte trodde vi skulle förstå vad någonting var... Men vi såg ju detaljer som att den lilla godingen öppnade och stängde munnen, sög på tummen, sprattlade med benen och viftade med händerna. Allt såg bra ut. Hjärtat slog som bara den och det visade sig att det var en riktigt livlig krabat. Så kul!
Det här är en av de viktigaste händelserna i mitt liv!
Bjuder på två bilder av miraklet.
