Är ensam så stark egentligen?
Vem har kommit på det uttrycket? För mig känns det bäst att inte vara ensam…
Människan är en social varelse som är beroende av andra människor. Jag är beroende av andra människor. Vad skulle jag göra utan min underbara familj? utan min stora kärlek? utan mina tokmysiga vänner? Trots att många av er är alldeles för långt ifrån mig, så är det underbart att veta att ni finns där då jag behöver er som mest! Det kanske var taktiskt av mig att flytta till Uppsala? Nu är jag ju i alla fall mitt emellan er…
Hur skulle det vara att vara ensam på skolan? Inte skulle man lära sig lika mycket… Det skulle absolut inte vara lika kul. Bara böcker att läsa, ingen att prata med, ingen att ta hjälp av, ingen att skratta med, ingen att snacka strunt med… Nä, fy så trist!
Att bo i korridor underlättar ju faktiskt… Man kan välja om man vill vara ensam eller ej. Visst kan det vara stökigt, äckligt och så, men det känns ganska skönt att veta att man har folk runt sig. Att gå ut i köket och snacka strunt, då man känner för det, är ju rätt skönt. En salig blandning av folk gör att det kan bli spännande diskussioner. Sen är det ju skitkul att träffa nya människor! Men det är ju skönt att veta att jag har några gamla godingar från hemtrakten i närheten av mig också…
Visst kan det vara skönt att vara ensam ibland… men bara ibland… Just nu är det rätt skönt, för att jag vet att jag inte kommer att vara det så länge.
”Ensam är stark?” Knepigt…